 |
| Bekymrad? vem? jag?. |
Jag sätter mig vid datorn på morgonen. Jag loggar in på försäkringskassan och arbetsförmedlingen, kollar teliamailen, gmail och amixusmailen. Oftast så läser jag platsannonserna i hela Västernorrland, sparar ned dem som härrör till Härnösand, Timrå och Sundsvall. Läser dem igen, sparar de som kan tänkas vara aktuella för att söka. En bra dag så vågar jag även söka dem. Till ett jobb man inte har sökt kan man nämligen inte få ett nej till svar. En avvägning. En ännu lite bättre dag kikar jag även in på LinkedIn och alla jobbsökarsajter som jag har sparat ned som favoriter i allra största ordning i en egen mapp i min "söka-jobb-mapp" samma procedur som hos platsbanken. Annars blir det lätt att man ögnar igenom Facebook, Instagram, Twitter, Aftonbladet och de bloggar man följer. Kanske ordnar jag ihop ett inlägg någonstans så att jag känner att jag lever. Det är ju inte så att människan som sitter hemma framför en dator finns förrän den har presenterat ett inlägg någonstans, ett inlägg som helst ska gillas av så många som möjligt. Precis som jag har gjort nu, jag känner att jag finns mer i sociala medier än som aktuell för någon av de jobb jag har sökt. Nej är visserligen också ett svar - bara så trist - att gillas är bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar