Sociala medier

Jag finns, finns du?



Jag finns. Jag finns på Facebook, Twitter, Instagram, LinkedIn och jag har den här bloggen. Varför? Det kan man verkligen fråga sig. Bloggen har egentligen givit mig mest då dagbokstonen som jag tidigare lyckades hålla har givit mig leenden och välmående då jag gjort tillbakablickar. Facebook var ofantligt roligt i början då man återknöt med så många tidigare vänner och som ger en typ av förstahandsinformation om och från sina vänner på annan ort. Visserligen till viss del förskönat och tillrättalagt viket väl till stor del gäller även mig själv. Instagram är roligast, snabba bilder ur vardagen som man lite snabbt förskönar innan man skriver ett par korta rader. De bästa kan man dessutom snabbt dela både på Facebook och Twitter utan märkbar ansträngning. Twitter är också kul men det kräver ju sina följare för att det ska hända något. Jag har kort om följare men många av de jag följer ger mig god underhållning. Hos LinkedIn är jag inte så aktiv men när jag får en förfrågan och behöver logga in för att svara så passar jag på att titta runt lite. Jag blir glad när någon tidigare arbetskamrat stöttar mig genom att påvisa mina "skills" och min "expertise". Allt detta sammantaget med att jag jobbar hemifrån gör att jag kan sitta på en ort 40 mil hemifrån utan att det känns så nämnbart konstigt. Vänner från "hemma" vet ju vad jag gör och har koll på mina konton om de vill liksom jag har på dem jag saknar mest. Ett gilla här och kommentar där gör att man, hur ensam man än är aldrig känner sig helt ensam. Gillas.