Sporttjej

Värsta grymma bruden

Här är tjejen som har hunnit prova på en del redan. Hon började rida när hon var fyra år och red ett par år, hon gick på skridskoskola hos Österåkers konståkningsförening och hamnade i en träningsgrupp som slutade med en stor uppvisning, vintern efter blev det hockeyskola istället för det är ju vad brorsorna och föräldrarna kan ;-) Fotboll började hon spela så fort det blev dags för 05:orna att välkomnas till fotbollslekis och likaså med innebandyn. Nu sedan flytten har hon "bara" spelat innebandy en dag i veckan och innan jul var det miniorjympa hos Friskis och Svettis. Våren är i intågande och innebandyn kommer att ta sommarlov. Hon står i kö hos Sundsvalls Friidrottsförening och vill hemskt gärna återuppta fotbollen. Vi är inte sysslolösa..

Spelevinken

Daniel har under förra veckan praktiserat på förskolan Spelevinken. Det kom lite hastigt på under veckan då vi som inte har något eget kontaktnät här uppe i norr för att lätt kunna ordna en praoplats själva hade misslyckats. Rektorn på Daniels skola kom till undsättning så att han skulle slippa vara i skolan när alla andra var utspridda på olika företag runt om i Sundsvall. Daniel tyckte det var kul och förskolan verkar nöjda!

Loppan ett år

Jag firar med några favoritbilder

Idag fyller min egensinninga, håriga, självständiga och alldeles underbara lilla hund ett år! Den lilla hunden som kom till oss mitt under vårt flyttkaos i Åkersberga och nu är en skogsetablerad norrlandsjycke. Många hundar har passerat och tillsammans med min första hund, golden retrievern Arco och vår första borderterrier Tossa så ingår Loppan i en triss av högvinster. Det var länge sedan jag uppskattade något eller någon som jag uppskattar dessa kilo vovve i tovig outfit. Hon gör min dag varje dag och idag har hon funnits i ett helt år. Grattis Loppan!

Sociala medier

Jag finns, finns du?



Jag finns. Jag finns på Facebook, Twitter, Instagram, LinkedIn och jag har den här bloggen. Varför? Det kan man verkligen fråga sig. Bloggen har egentligen givit mig mest då dagbokstonen som jag tidigare lyckades hålla har givit mig leenden och välmående då jag gjort tillbakablickar. Facebook var ofantligt roligt i början då man återknöt med så många tidigare vänner och som ger en typ av förstahandsinformation om och från sina vänner på annan ort. Visserligen till viss del förskönat och tillrättalagt viket väl till stor del gäller även mig själv. Instagram är roligast, snabba bilder ur vardagen som man lite snabbt förskönar innan man skriver ett par korta rader. De bästa kan man dessutom snabbt dela både på Facebook och Twitter utan märkbar ansträngning. Twitter är också kul men det kräver ju sina följare för att det ska hända något. Jag har kort om följare men många av de jag följer ger mig god underhållning. Hos LinkedIn är jag inte så aktiv men när jag får en förfrågan och behöver logga in för att svara så passar jag på att titta runt lite. Jag blir glad när någon tidigare arbetskamrat stöttar mig genom att påvisa mina "skills" och min "expertise". Allt detta sammantaget med att jag jobbar hemifrån gör att jag kan sitta på en ort 40 mil hemifrån utan att det känns så nämnbart konstigt. Vänner från "hemma" vet ju vad jag gör och har koll på mina konton om de vill liksom jag har på dem jag saknar mest. Ett gilla här och kommentar där gör att man, hur ensam man än är aldrig känner sig helt ensam. Gillas.