10 dagar sen..

Nu är det tio dagar sen det var den där söndagen som jag var i Söråker med Prillan. Två dagar efter den söndagen så var det dags för en mycket omvälvande tisdag. Tisdagen då jag började utbildningen hos Lernia. Jag studerar på heltid om man nu kan kalla 08:30-16:00 för heltid. Självstudier i grupp. Man gör det man gör helt i sin egen takt. Ibland ligger man lika som någon vilket är bra för diskussioner, frågor är bättre att ställa till någon som kommit längre. Det testas, redovisas och görs bedömningsuppgifter. Jag gjorde inledande tester med mycket goda resultat och läser som inledande modul -Personaltjänst. Jag blev snabbt färdig med första ämnet som är Arbetsrätt och jag redovisar tillsammans med en kurskamrat på fredag. Nu är även lönehanteringen påbörjad. Ett område som kommer att ta lite mer tid i anspråk. Det är inte bara kul det här utan det är verkligen jätteroligt.

Helgen som gick var fullspäckad, det var kalas, hockey, innebandy, parkeringsväkteri, hundutställning, hockey, hundutställning, hockey och till sist en prova-på-tävlingslydnadskurs. Hockeykillarnas matcher och Frejas comeback i innebandy, allt slutade med vinst så alla var nöjda och glada.

Det är en stor omställning att vara borta från hemmet i den här omfattningen. Jag har ju som bekant jobbat hemifrån i flera år och vissa saker har aldrig behövt bli något problem. Som att lämna hundarna själva. Hur man än pusslar så blir det upp emot sex timmar och drygt det vissa dagar. Ett stort ansvar - kanske för stort? läggs på Freja som går hem från skolan för att gå ut med dem så fort som möjligt. Sedan äta mellis och påbörja läxläsningen själv. Inte för att hon inte fixar att vara själv i två timmar men det där att hon har en plikt att sköta känns inte helt okej. Nu måste jag också handla när alla andra gör det. Hur rörigt är det inte och hur långa köer kan det bli? Jag klagar inte utan jag är oerhört tacksam för att jag får gå utbildningen.

Om jag inte hade valt att gå en utbildning så var ett annat alternativ att få en praktikplats. Jag var på en intervju i det stora köpcentrumet Birsta. Intervjun gick bra och jag hade fått platsen om jag hade velat. Tidigare så var jag på en så kallad rekryteringsträff för ett företag som ville marknadsföra sig som aktörer på marknaden för exempelvis personlig assistans. Att vara personlig assistent är ett av få jobb där ingen erfarenhet nödvändigtvis behövs utan den som behöver assistans möter och väljer oftast sina assistenter själv och då är personkemi en avgörande ingrediens. De hörde av sig förra veckan för att de ska sätta upp nya team för nya kunder/brukare som anslutit sig till deras företag. Nu hör till saken att jag hemskt gärna vill gå färdigt den här utbildningen och istället ska försöka öva mig lite på det här inom vård och omsorg som ledsagare, kontaktperson eller avlösare under studietiden. Detta kan man göra på kvällar och helger vilket gör att inte studierna blir lidande. Lite som att ha kakan men samtidigt äta upp den. Skam den som ger sig. Jag kämpar. Bara mina barn och hundar som blir lidande.

Den här bilden är tagen för några år sedan när vi överraskade Freja med ett besök på Kolmården. Så här glada är vi inte längre och den där pappan har vi inte träffat sedan den 27:e juli. Overkligt.