 |
| Tack huset! |
Hela jag verkar styras av sjuårscykler. Mitt första förhållande i höll sju år, min tid med pojkarnas pappa varade i sju år och för att bryta den trenden så behåller jag Sigge men däremot kräver min inre ledstjärna en förändring så därav den drastiska flytten till ny stad och framförallt det stora steget att sälja huset som vi flyttade in i när jag var gravid med Freja, som nu är är just sju år! Huset står för vår familj och dess sammansättning som för övrigt består av sju personer. Från början delade Malin och Andreas rum varannan helg när Malin och Micke kom. Alldeles självklart att Micke och Daniel delade det andra. Freja föddes och blev limmet som gav oss blodsband. Tiden gick och våra från början små stora barn blev stora stora barn och Malin flyttade till oss på heltid vilket Andreas gjort sedan länge. Daniel kom inte alltid men som oftast varannan vecka och Micke har varit helgkille hela tiden. De största fick varsitt rum och allrummet nere beboddes av smågrabbarna. Nu ska vi inte bo där mer utan hemmet som Freja är född och uppvuxen i skall bebos av andra vilket i sig känns konstigt men samtidigt helt bra. De största stora barnen har flyttat hemifrån och som sagt sju år är passerade..
Kan man hoppas och tro att följande sjuårsperioder hela tiden kommer att bli bättre än de sju år som precis passerat. Jag hoppas det för min skull, min familjs skull och för alla er andra med. Jag hoppas så innerligt att det är precis så det kommer att bli. Det är och har varit en besvärlig tid det sista året med saker man vill sälja men ingen vill köpa, med familjemedlemmar som är sjuka och som man önskar ska få vara friska. Jag lever livet mitt i det men önskar ibland att man hade en paus- eller snabbspolningsfunktion vilket väl vore fusk för vad vore livet utan liv med innehåll.
7
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar