 |
| Tills döden skiljer oss åt blev till när döden åter för oss samman |
Idag har vi gravsatt Sigges föräldrar i Scharlakansgrundet en bit ut i havet. De hade ett önskemål om att få den sista vilan till havs och tillsammans. Då det är vädret som styr huruvida man kan åka ut så nära ett grund så har vi av olika skäl fått vänta nästan ett år innan dagen äntligen kom. Det började med mulet och lite blåst och dimma men strax innan utsatt tid så blev himlen klarblå, vinden svag och varm. Man kunde nästan känna guds inblandning, så otroligt vackert. Vi åkte med sjöräddningens båt Vitstjärna från Gnisvärds hamn och hade med oss prästen som även höll i farfars begravning förra sommaren. Väl ute vid grundet knöts de båda samman, prästen läste några väl valda ord och till sist fick Sigge sänka sina föräldrar i havet. Det var bara vi, Sigge och hans syster med respektive och barn samt ett grannpar som är goda vänner till familjen. Vi saknade Malin som jag vet skulle önskat att få vara med men vi lät sju rosor följa dem i havet en från var och en av oss i familjen. På kvällen dukade vi upp fika nere på farfars bunker, tände marschaller och lät solnedgången släcka dagen som vi kommer att ha i mycket ljust minne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar